Camilla Bergman

 

 



Omkonst - recension (länk)



Sundsvalls tidning - recension:

MMXIV Origo

Skulptur av Camilla Bergman

Sundsvalls museum

27 september - 9 november 

Som tonåring tecknade Sundsvallsbördiga Camilla Bergman av en assyrisk krigare. Genom åren har hon fängslats av etruskisk, grekisk och assyrisk skulptur och i hennes eget uttryck är det klassiska och mytologiska mötet mellan människa och gudom starkt närvarande.

Bland hennes 80-talsverk får man nästan känslan av medelhavsmuseum. Samtidigt har hon en helt egen skaparstil. Hon använder den rustika betongen som material och ger den här och var en mild färgtouche, och inte heller prålar gestalterna som faraoner eller gudar kan göra. "Skvader Dam" tycks nästan flirta med betraktaren; hennes ögon skulle när som helst kunna börja titta på en. "Trollkarl" tycks helt koncentrerad och innesluten, "Drottning" poserar medvetet men håller distansen. Hos alla tre är det något i hållningen, uttrycket och skruden, inte minst huvudbonaderna med den högresthet som de antyder, som för tanken till vårt antika konstarv, till kungar, hjältar och gudar. 

Inte oväntat fascineras konstnären av lejonet, och i "Vakande vila" kan man om man vill se små sfinxer. I teckningarna framträder inte minst det kantiga i lejonets huvud- och käklinje, som bidrar till att ge detta så mjuka och smidiga djur kraft, majestät och den makt som det innebär att råda över andras liv och död. Det är inte konstigt att lejonet blivit ett mytologiskt djur och samma drag av det mytologiskas och andligas närvaro bär man med sig ut bland Camilla Bergmans senare skulpturer. 

Det känns inte som någon slump att flickan med trädgårdshatt heter Flora; hon är ju ett gudaväsen om än inte så förnäm eftersom hennes domän är jorden. Inte heller är det nog en slump att i den andra skulpturen av Flora har hattbrättet blivit en gloria, och att åtminstone jag direkt associerar till den helige Franciskus eller något annat naturnära helgon. Flickan "Arkaiskt leende" kan vara en medeltida gestalt, kanske en ung Birgitta som ännu inte blivit nunna, och "Ung musiker" i modern huvtröja kan associera till munkarnas kåpor. "Urd och Ratatosk" är uttalat mytologisk och förlagan står på Nornatorget i Tomtebo i Umeå, där gatorna bär namn från saga och myt. Det stolta, det högresta, det nobla och det gudomliga går som en röd tråd genom Camilla Bergmans konstnärliga uttryck. Och det är intressant att se hur lite som egentligen skiljer ett människoporträtt från en gudabild. 

Susanne Holmlund, ST (Sundsvalls tidning)

2014-09-27

 

 

Utställning MMXIV Konsthallen Sandviken
feb-mars 2014


Arbetarbladet - recension (länk)

GD - recension (länk)

DELA

Add to Facebook Twitter this! Bookmark w delicious Add to Stumbleupon